Jag ställer mig denna märkliga fråga nu. Jag har precis varit nere på ICA och förvånas över en del av mina reaktioner, jag har sedan mellanstadiet varit halvt apatisk och inte orkat tänka mer än vad som varit absolut nödvändigt för att saker ska fungera.
När jag stod inne i butiken och gick i en av gångarna hamnade jag bakom en man som gick väldigt långsamt, det i sig var inget problem, men när det dök upp en kvinna med barn och ”köade” efter mig kände jag att jag snabbt blev stressad och glömde att andas (tydligen något kopplat till stressen, jag reagerar likadant på cigarettrök och oväntade höga ljud) och kände mig instängd.
Det fick väl gå vidare, jag tog mig ut genom kassan. Det var kö. Jag ogillar köer. Det var snsträngande att komma ihåg att andas.
När jag slutligen kom upp i lägenheten och hade låst bakom mig (inga andra människor här; stressen släppte omedelbart) så plockade upp varorna och tog till sist en titt på kvittot — 269:-, ett primtal. Att det var ett primtal var någonting min hjärna konstaterade samtidigt som jag såg talet, utan ett så mycket som att försöka räkna. Jag bestämde mig för att kontrollräkna och efter ett par sekunders huvudräkning var jag säker, talet var verkligen ett primtal.
Därför måste jag fråga dig Kalle-Pelle — är det så här människor fungerar?
