Jag läser ett debattinlägg på Expressen om vänstern och antisemitism — två politska grenar som funnit gemensamma nämnare i och med krigen i sydvästasien; jag frågar mig i och med det två frågor:
Varför väljer vänstersympatisörer att så tydligt uttrycka stöd för antidemokratiska krafter?
Varför väljer högersympatisörer att förkasta detta stöd?
Detta kanske verkar som märkliga frågeställningar, särskilt i kombination, men jag är å andra sidan en aning märklig. Min åsikt är att så länge vi i Sverige inte omedelbart drabbas av kriget ska vi stå så neutrala som möjligt, att sprida konflikten hit hjälper inte de krigsdrabbade på något sätt utan utgör en risk för oss själva. Å andra sidan så behöver vissa saker skrivas och debatteras, i dessa lägen måste man våga uttrycka stöd för en åsikt man inte nödvändigtvis stödjer för att få saker sagda — det är viktigare att starta en debatt än att vara alla till lags. Man behöver inte nödvändigtvis att gå emot sina åsikter för att man överdriver sin retorik.
Jag vet att jag nu låter förvirrad, det är helt i sin ordning, jag är nämligen förvirrad. Men om någon vill hjälpa mig att sluta vara förvirrad, så kan denna någon vänligen förklara för mig varför debatten drivs och om dessa svenska debattörer redan drivit konflikten till Sverige genom sin något skrämmande retorik.
Kalle-Pelle, nu behöver jag dig!
